Category: gravstenas

Kontakta

Jag tror att det viktigaste vid en grav är gravstenen. Det är
den som ska vara det speciella minnet över den som har dött, så det
är viktigt att den kan representera den som har gått bort. Idag så
kan man nästan helt själv få bestämma hur gravstenen ska se ut
också. jag känner till ett företag som man kan kontakta för att de
ska skapa den exakta gravstenen som man önskar.

De har olika material som man kan välja på och olika
inristningar med olika stilar. De kan till och med rista in en bild
om man så vill, så jag tycker att det är bra. Det blir mer
personligt på det viset, oavsett om man ristar in ett foto eller en
bild på ett hav.

Putsa till lite

Ikväll så har jag tänkt att jag ska gå till pappas grav för att
fixa till gravstenen lite, om man sköter om den väl så behöver man
inte oroa sig för smuts eller annat som annars kan samla sig på
den. Jag har även tänkt att jag ska se till att köpa blommor och
plantera där i och med att hösten börjar närma sig, då så får man
se till att välja ut rätt blommor som passar till årstiden.

Jag har tänkt att jag ska köpa ett par riktigt tåliga blommor så
att de kan få chansen att verkligen växa till sig där, det tror jag
att pappa skulle ha uppskattat. Sen när våren kommer så har jag
faktiskt tänkt att jag ska försöka se till att plantera lite rosor,
i och med att jag ändå bor ganska så nära kyrkogården. Då så kommer
det inte att bli några problem för mig att gå dit och ta hand om
blommorna, så rosor av det röda slaget kommer jag att köpa då.

För ett barn

När jag var på kyrkogården för att gå till pappas grav så såg
jag en gravsten som var till ett litet barn som hade dött, jag vet
inte orsaken med barnet hade bara varit tre år. Det var en gravsten
i glas, väldigt massivt glas, som var format som en teddybjörn. Den
var väldigt fin måste jag säga, även om det kändes sorgset att det
bara var ett litet barn som hade gått bort.

Det visar att man verkligen kan anpassa gravstenen efter den som
har dött, det tycker jag är väldigt fint. Det är mer personligt
också än om man bara väljer ut ett tråkigt material och trycker det
nödvändigaste på den, på det här viset så för står man att det var
en riktig person som hade gått bort. Det känns bättre då.

Annorlunda idag

Förr så var det väldigt tråkiga gravstenar som det fanns att
välja på när man skulle välja en till den som hade dött, det var
vanligtvis bara namnet och födelseåret, samt året personen hade
dött, som man hade ristat in på en ganska så tråkigt sten.

Nu för tiden så kan man däremot få en gravsten som verkligen är
personlig, med en egen dikt eller kanske en vers ut någon bok av
något slag. Det är en gravsten som verkligen kan representera den
som har dött, för det är trots allt därför som man har en gravsten.
Det är viktigt att man har en som man tycker om, i och med att man
kommer att se den varje gång man besöker graven.

På promenaden

Jag tog en promenad häromdagen till en väldigt känd kyrkogård, som ligger ganska så nära där jag bor, och där så finns det en hel del gravstenar som man kan kika på. Jag har hittat flera ställen där man är noga med gravvårdar, dels om stenarna men även om gräsmattan omkring, så det känns bra att se sådant.

Sen så är det klart att man får se till att ta hand om sina egna släktingars gravar så att de ser prydliga ut, man vill inte att de ska förfalla som om ingen brydde sig om dom. Man får tänka steget längre.

Personliga gravstenar för alla

Alla känner vi människor som tyvärr går bort förr eller senare,
det är inget vi tyvärr kan undvika utan får försöka acceptera även
om det är svårt. Men även om det är av naturliga orsaker som ålder,
sjukdomar eller annat så är det ju alltid lika tragiskt när bara
minnerna finns kvar, men samtidigt får man ju ta vara på sina
minnen, det betyder ju mycket.

En fin gravplats och gravsten är ju viktigt så man har den där
platsen dit man kan gå och ge sin gåva, i form av en tanke, blomma
eller varför en ljus som lyser upp mörkret. I dag finns ju många
olika gravstenas att välja på och kan ju göras väldigt
personliga.

/Antohony Sjöberg, 37