I sommras så gick min farfar tragiskt bort efter att ha varit
sjuk ett tag. Fast det var något som vi varit beredda på skulle
ske. Han låg senaste veckorna på sjukhus efter att han hade canser
en längre tid och jag är glad att jag var och hälsade på honom bara
dagarna innan han gick bort och han blev också väldigt glad att jag
kom, likaså övriga i min familj. Det skulle ju vara fruktansvärt om
man var helt ensam på sjukhuset och ingen hälsade på så det är ju
viktigt i dessa stunder att känna att man inte är ensam där i
sjuksängen.
Visst är det sorligt när människor med tiden försvinner ur ens
liv och särskilt när det är någon som står en nära så är det extra
tungt, men samtidigt är ju döden något alla får försöka acceptera,
det är ju något alla förr eller senare står för..på ett eller annat
sätt.
Det viktigaste sen är ju att ha denna gravplats dit man kan gå
och ge en tanke, lägga blommor och tända ljus. Graven ska ju vara
den plats dit man går för att just visa att man tänker på personen
och ger den där tanken.
Hur som helst så blev det verkligen en riktigt fin begravning
för honom i kyrkan och ett minnesfullt farväl så det känns ju
skönt. Så nu vilar han under en fin gravsten som jag ska ta och
besöka nu ikväll faktiskt, det är ju viktigt att man sköter om
graven och håller den i fint skick. Han skulle ha fyllt 85 år nästa
vecka så då ska jag och familjen dit och tända upp ljus och lägga
blommor.
/Antohony Sjöberg, 37 år