Något av det värsta jag vet när man ska tala om olika sorters begravningar, det är ju när det är begravningar för barn. Det är ju så tråkigt och så tragiskt. Det är ju helt onaturligt att man får se föräldrarna stå där vid graven, och de ser ju ut att ha fullt med liv och är mitt i livet, och så står de och sörjer sitt lilla barn. Sådant borde ju verkligen inte få hända.
Det här upplevde jag förut när en god vän till mig förlorade ett av sina barn i en bilolycka. Han hade ju inte kunnat göra något alls åt det för att det var en bil som körde in i honom från sidan. Men ändå så klandrar man sig själv i sådana lägen. Och det tog ju många år innan har kom över det helt, och inte drömde om det på natten.
Så jag hoppas att det inte är något som någon av er ska få uppleva. Det är ju inte naturligt heller att barnen dör före sina föräldrar. Men jag vill ju bara säga till alla er föräldrar där ute som det har hänt för: klandra inte er själva. Det kommer bara att bli jättejobbigt, försök att gå vidare istället.