Som jag skrev i förra inlägget så kan det ju vara en bra idé att man skriver ett brev till den som har gått bort, där man kan förklara alla sina känslor och tankar.

På det här sättet så behöver man ju inte känna att det var så mycket som man aldrig hann säga och aldrig hann prata om med den som nu är borta. Det här gjorde jag när min farmor dog, och jag tyckte att det hjälpte väldigt mycket för att underlätta mitt sorgearbete.

Att ordna en begravning är ju faktiskt inte lätt att göra, och det har jag upplevt många gånger själv. Men man vill ju att det ska bli en värdig avslutning på en annan persons liv, och det är så svårt att väga av vad som är värdigt och vad som är helt stelt. Som det här med att alla ska ha svart på sig, det tycker jag själv bara är stelt och inte ett måste vid en begravning. Men däremot så kan man ju inte ha vad som helst på sig.

Om man ska gå på en begravning så ser man ju till att klä upp sig ordentligt så att man är representabel på själva ceremonin. En del har man ju sett som kommer i jeans och en t shirt, det är ju inte ok tycker jag. Och det kan ju vara en del bland de andra gästerna som tar illa upp då också. Och varför väljer man att göra så egentligen?

Och p g a det så kan det ju vara bra att nämna något om klädseln i inbjudan till begravningen, så att alla kommer att klä upp sig till själva ceremonin och inte känner att de är helt fel klädda för tillfället.

En del verkar ju vilja ha sin begravning som att det nästan är en fest eller liknande. Det här kan jag inte förklara så bra kanske, men när jag var på en begravning en gång så var det massor med påmpa och ståt över det hela.

De hade hyrt in en orkester som spelade utanför kyrkan hela tiden, även mellan de olika talen. Och de sånger som de spelade var ju sådana sånger som den som hade dött tyckte om, och alla de sångerna var det ju ganska så mycket fart i.

Så det är ju lite konstigt när man kommer till ett bröllop och man ser att det är fullt med olika orkestrar som spelar glada up beat sånger utanför. Det kändes ju som att man hade kommit fel, att det här var något annat jippo som man hade klivit rakt in i. Men tydligen så var det bara en begravning.

Något av det värsta jag vet när man ska tala om olika sorters begravningar, det är ju när det är begravningar för barn. Det är ju så tråkigt och så tragiskt. Det är ju helt onaturligt att man får se föräldrarna stå där vid graven, och de ser ju ut att ha fullt med liv och är mitt i livet, och så står de och sörjer sitt lilla barn. Sådant borde ju verkligen inte få hända.

Det här upplevde jag förut när en god vän till mig förlorade ett av sina barn i en bilolycka. Han hade ju inte kunnat göra något alls åt det för att det var en bil som körde in i honom från sidan. Men ändå så klandrar man sig själv i sådana lägen. Och det tog ju många år innan har kom över det helt, och inte drömde om det på natten.

Så jag hoppas att det inte är något som någon av er ska få uppleva. Det är ju inte naturligt heller att barnen dör före sina föräldrar. Men jag vill ju bara säga till alla er föräldrar där ute som det har hänt för: klandra inte er själva. Det kommer bara att bli jättejobbigt, försök att gå vidare istället.

Imorgon är begravningen. Och min vän som jag har stöttat nu i
flera veckor, han börjar bli nervös för att något ska gå fel. Och
det får ju absolut inte gå något fel på sådana här tillställningar,
då blir det ju så pinsamt och inte så värdigt heller.

En sak är ju att kistan ska åka en viss rutt innan den kommer
till lokalen, av lite olika anledningar. Men där finns det ju lite
risk för att den fastnar i trafiken, och då kan den ju bli försenad
till själva lokalen förståss.

Till den här begravningen som min vän har ansvar över så har jag
ju nu beställt in massor med blommor. Det verkar som att det är
någon viktig person i hans släkt som har dött, men jag har inte
riktigt förstått vem det är ännu.

Så jag ska se om jag kanske kan fråga honom senare om vem det är
och om han kände personen bra eller inte. Men det verkar som att
lokalen kommer att bli jättefin i a f, för den är ganska så stor
och ljus. Och med alla blommor så kommer den att bli ännu
finare.

För att en vän ska känna att han inte är helt ensam när han ska
ordna en begravning om några veckor så har jag lovat att ställa upp
för honom. Så vi får ju se vad det blir för något exakt när vi
sätter oss ner och pratar om hur många som ska komma på
begravningen.

Men jag vet att jag har fått i uppdrag att ordna med att köpa
lite fina band och blombuketter, så att man kan dekorera lokalen
lite grand där vi ska vara. Han vill inte att vi ska ha det i en
kyrka, för att hands släkting inte ens trodde på Gud. Så det kan
man ju förstå.

Så när vi kommer dit till lokalen så ska jag se efter lite hur
det ser ut och hur man kan piffa upp stället på bästa möjliga sätt.
Ju enklare desto bättre tror jag. 

För att man ska vara artig och en bra gentleman så tycker jag
att det är god sed att man erbjuder skjuts när man ska hem från en
tillställning. Och det här gäller ju även begravningar tycker
jag.

Och då är det ju kanske många som bara vill hem också, man vill
inte strosa runt eller något, man vill bara hem och kanske gråta
och ta det lugnt och meditera över livet. Så jag brukar alltid
fråga några om de behöver skjuts någonstans när jag varit på en
begravning.

En sak som jag har märkt på dagens begravningar är ju att det är
mycket mer blommor än vad det brukade vara på gamla begravningar.
Då var det ju vanligt att man la en liten blomma eller något på den
döde i kistan, men det är ganska så ovanligt nu för tiden.

Och det är det ju speciellt i vårt land, det är nog vanliga i
andra länder så som USA och liknande. Men det är ändå intressant
att vi ser till att ha fler levande saker på en begravning, så som
levande blommor.

Min mormor gick för några år sedan, och då fick jag ju ordna med
hennes begravning för att min mamma inte orkade med det, och min
pappa hade ingen aning om vad han skulle göra.

Och det var faktiskt jättejobbigt, fast jag och min mormor inte
stod varandra nära ens. Men jag lyckades ändå ta tag i det och
styra upp det på ett bra sätt, så att det blev en riktigt fin
begravning till slut. Och mamma var ju så tacksam.