Att ordna en begravning är ju faktiskt inte lätt att göra, och det har jag upplevt många gånger själv. Men man vill ju att det ska bli en värdig avslutning på en annan persons liv, och det är så svårt att väga av vad som är värdigt och vad som är helt stelt. Som det här med att alla ska ha svart på sig, det tycker jag själv bara är stelt och inte ett måste vid en begravning. Men däremot så kan man ju inte ha vad som helst på sig.

Om man ska gå på en begravning så ser man ju till att klä upp sig ordentligt så att man är representabel på själva ceremonin. En del har man ju sett som kommer i jeans och en t shirt, det är ju inte ok tycker jag. Och det kan ju vara en del bland de andra gästerna som tar illa upp då också. Och varför väljer man att göra så egentligen?

Och p g a det så kan det ju vara bra att nämna något om klädseln i inbjudan till begravningen, så att alla kommer att klä upp sig till själva ceremonin och inte känner att de är helt fel klädda för tillfället.

En del verkar ju vilja ha sin begravning som att det nästan är en fest eller liknande. Det här kan jag inte förklara så bra kanske, men när jag var på en begravning en gång så var det massor med påmpa och ståt över det hela.

De hade hyrt in en orkester som spelade utanför kyrkan hela tiden, även mellan de olika talen. Och de sånger som de spelade var ju sådana sånger som den som hade dött tyckte om, och alla de sångerna var det ju ganska så mycket fart i.

Så det är ju lite konstigt när man kommer till ett bröllop och man ser att det är fullt med olika orkestrar som spelar glada up beat sånger utanför. Det kändes ju som att man hade kommit fel, att det här var något annat jippo som man hade klivit rakt in i. Men tydligen så var det bara en begravning.

Något av det värsta jag vet när man ska tala om olika sorters begravningar, det är ju när det är begravningar för barn. Det är ju så tråkigt och så tragiskt. Det är ju helt onaturligt att man får se föräldrarna stå där vid graven, och de ser ju ut att ha fullt med liv och är mitt i livet, och så står de och sörjer sitt lilla barn. Sådant borde ju verkligen inte få hända.

Det här upplevde jag förut när en god vän till mig förlorade ett av sina barn i en bilolycka. Han hade ju inte kunnat göra något alls åt det för att det var en bil som körde in i honom från sidan. Men ändå så klandrar man sig själv i sådana lägen. Och det tog ju många år innan har kom över det helt, och inte drömde om det på natten.

Så jag hoppas att det inte är något som någon av er ska få uppleva. Det är ju inte naturligt heller att barnen dör före sina föräldrar. Men jag vill ju bara säga till alla er föräldrar där ute som det har hänt för: klandra inte er själva. Det kommer bara att bli jättejobbigt, försök att gå vidare istället.

Imorgon är begravningen. Och min vän som jag har stöttat nu i
flera veckor, han börjar bli nervös för att något ska gå fel. Och
det får ju absolut inte gå något fel på sådana här tillställningar,
då blir det ju så pinsamt och inte så värdigt heller.

En sak är ju att kistan ska åka en viss rutt innan den kommer
till lokalen, av lite olika anledningar. Men där finns det ju lite
risk för att den fastnar i trafiken, och då kan den ju bli försenad
till själva lokalen förståss.